|
Kram (2008)
Kramperformancen visades vid 2 tillfällen på Gustav Adolfs torg i Malmö.
Performancen går ut på att människor står och kramas under 2 timmar. Det var viktigt att förbipasserande inte upplevde att det var en performance utan snarare att det fanns en varm kärleksfull och innerlig känsla på torget/i samhället.
Hej Agneta!
Jag heter Ludvig och jag var med och kramades på Gustav Adolfs torg. Jag dyker upp på söndag tillsammans med en kramkompis. Jag har för mej att du sa att man gärna fick skriva lite om vad man tänkt och känt efter kramandet på Gustav, så jag tänkte passa på att göra det nu även om det gått lång tid sen dess.
Det var en ganska stor händelse för mej. Jag har haft ganska svårt att känna mej avslappnad med kroppskontakt så länge jag kan minnas. När jag och Tommy började kramas spände sej olika muskler i min kropp ofrivilligt, något som även Tommy märkte tydligt. De spänningar jag märkte tydligast befann sej runt min hals och nacke, och jag djupandades för att slappna av. Redan under de första 10 minuterna blev jag mycket varm och avslappnad och kunde vila i kramen istället för att kämpa. Kroppskontakten mellan mej och Tommy skapade en varm känsla av absolut trygghet och acceptans. Denna känsla blev extra tydlig för mej i kontrast mot den otrygghet och osäkerhet jag normalt känner när jag är på en offentlig plats. För mej är det otroligt kraftfullt att kunna skapa ett sådant mikrokosmos av trygghet och värme, för i en sådan miljö kan jag frigöra känslor, tankar eller spänningar och på så sätt arbeta med de delar av mej själv som är förnekade, och som jag tror är orsaker till känslomässiga och kroppsliga obalanser.
10 minuter gick väldigt snabbt både när jag kramades och när jag väntade på nästa kram. Efter ett tag dök en kompis till mej och Tommy upp, och eftersom vi var tre turades vi om att kramas. De föreslog från början att vi skulle kramas alla tre, men jag trodde inte att det var möjligt att uppnå samma varma känsla av intimitet och trygghet om man var tre, så jag var tveksam. Men när vi väl ställde oss alla tre och kramades var det en helt underbar känsla. Jag upplevde att det blev en större dynamik och “rörelse” i känslan när vi var tre, och även att det var lättare att hitta stabilitet och ett skönt sätt att stå på. Jag tror vi stod i 20 minuter innan vi bildade den stora gruppkramen och avslutade, och det kändes inte särskilt länge för mej.
Vi fortsatte dagen med att laga mat, och efter maten kramades vi mer. Alla var trötta och vi la oss i en säng och mös. Kravlöst, lugnt, lekfullt. Jag har inte gjort något sådant på hur länge som helst, kanske sen jag var riktigt liten. Det kändes som om denna dag innehöll mer kroppskontakt än vad jag sammanlagt upplevt på flera månader. På kvällen när jag gick hem själv efter en fest kändes hela jag tom och det var väldigt ensamt att vandra hem till en tom säng.
En så tydlig känsla av tomhet och ensamhet har jag inte heller upplevt på mycket länge, jag brukar känna mej ganska glad och nöjd med att vara själv och sova själv. Något i mej hade vaknat och mjuknat, och jag kände mej medveten om en brist. Jag vill tacka dej för att du arrangerar såna här kramgrejer och skapar utrymme för människor att uppleva intimitet på offentliga platser.
Vi ses på söndag! Kram! /ludde
|